Sandnäsets GK ligger längs E14 strax norr om Östersund. Klubben är ganska ung i sin nuvarande form, men hette tidigare Krokoms GK. När man anländer till klubben möts man av ett nytt och väldigt fint litet klubbhus. Intill ligger den väl tilltagna rangen och en liten puttinggreen.

Sandnäset är lite speciell på så sätt att den endast har 13 hål. Genom en finurlig metod kan man välja att spela 13 eller 18 hål. Detta måste man bestämma sig för när man spelat klart hål 8. Om man ska köra 18 hål spelar man om hål 4-8 och fortsätter sedan på slingan. Mer om det senare.

En liten detalj som jag brukar kika på är om det går att fylla på vatten ute på banan och ofta får man lära sig detta den hårda vägen. På Sandnäset kan man inte fylla vatten på banan – men det informeras man om på en lapp på dörren till klubbhuset. Bra.

Trycket på banan var ganska lågt vid vårt besök. Mest en- och tvåbollar utspridda över dagen. Vi var dock fyrboll och det blir ibland lite svårt att fungera som fyrboll i en ström av en- och tvåbollar (detta är inget problem som är unikt för Sandnäset). Vi gjorde vad vi kunde för släppa igenom, men det skulle ta en hel dag om vi skulle släppa förbi alla.

Till banan då. Man får knalla över E14 på en fin bro för att komma till själva banan. På vägen över bron upptäckte jag att min Garmin Fenix 6 inte hittade banan. Detta är en klocka som har förprogrammerade banor och jag kan inte plocka ner fler banor än de som finns där redan (om någon vet om det går så hör gärna av er). Det tog mig ett tag att förstå att banan var den gamla Krokom-banan – som fanns i klockan. Dock hade hålen en annan numerering och det ver lite lotteri om jag kunde mäta avstånd eller ej. Konstigt vad lätt man blir beroende av tekniska hjälpmedel. På 1980-talet när jag började spela golf var det bara 150-meterspinnen som gav en ledtråd hur långt det var kvar. Tror egentligen aldrig att jag ens funderade på hur många meter det var kvar då. Man bara kände det i kroppen. Kanske något man borde tillämpa oftare…

Sandnsäset kändes som en parkbana med tydliga inslag av skog. Banan är lätt kuperad på ett trevligt sätt. Överlag tyckte jag att banan var i gott skick och var trevlig att spela. Fairways hade lite skador på vissa ställen, men mestadels tyckte jag att de var bra. Greenerna var helt ok. Det som stack ut lite var tee:s. Flera var faktiskt rent av dåliga.

På hål åtta fanns en automat man kunde köpa fika i (tror jag – vi använde inte den). Tyckte kanske att den var lite underligt placerad. Efter hål åtta skulle vi som tänkte gå 18 hål vända ner till hål fyra igen. De som kom från från hål åtta hade företräde och då var det inte läge att sätta sig och fika. Däremot fanns det en bänk vid utslaget på hål sju…men där kändes det inte som att det var läge att fika på. Kanske det finns ett tänk för detta – men vi hade nog inte riktigt uppfattat det.

Jag är inte övertygad om detta med 13 hål som kan utökas till 18. Jag förstår ju att man vill kunna spela 18 hål…och det funkade…men samtidigt så upplevde jag att det blev lite stockning på banan trots att det vara ganska lugnt bokningsläge.

Som helhet tycker jag att banan var trevlig och i fint skick, förutom ett antal tee:s som var dåliga. Det var förresten inte heller avståndsskyltar vid röd tee. Toalett fanns ute på banan. Bra! Klubbhus och övningsområde bra. Men – bara 13 hål. Sammanfattningen blir ett betyg på 3,5 poäng.

Att tänka på

Fyll på vatten innan ni går över bron till första tee

Kolla upp om banan finns i klockan. Annars hitta alternativt sätt att mäta avstånd.

Golfamore gäller.

Banan har 13 hål!