Nästa stopp på vår semesterresa i golf-Sverige blev Storsjöbygdens GK. Ännu en gång råkade vi ut för en felaktig väderprognos – åt rätt håll. Det var utlovat moln hela eftermiddagen, men solen dominerade minst sagt. Ankomsten till klubben började med en rejäl uppförsbacke – lite av en försmak av banan.

När man arbetat sig uppför backen möts man av ett av de mest fantastiska klubbhusområden jag varit med om tror jag. Vyerna gjorde nästan att jag glömde att jag skulle spela golf och inte bara fotografera. När greenfeen var betald (Golfamore gäller) var det dags att värma upp. Även rangen var i uppförsbacke. Bra träning. Trivsam musik flödade ur en högtalare nånstans (hold that thought).

Klubbens lokaler nyttjades inte så mycket av oss – men det vi såg verkade helt ok. Bemötandet i receptionen var trevligt och det kan noteras att klubben är med i ”Golfamore”.

De första nio hålen började – uppför. I början tycker jag att banan är av parkmodell, för att senare gå över mer i skogsbana. Banskisser finns vid gul tee – inte vid röd. Däremot finns det bra ”burar” vid röd tee som skyddar vid utslag från gul. Detta blir dock lite motsatser – om man som dam går direkt till röd tee missar man ju banskissen. Var man än vände sig var det fantastiska vyer ut över det Jämtländska landskapet. Observera att flaggan är Jämtlands flagga…

Banans skick var minst sagt väldigt bra. Gräset var fint på alla ytorna på banan. Greenerna var riktigt fina och – lite oväntat – ganska svåra att läsa. Det var mer än en gång jag läste greenen helt fel. Tror att de kuperade omgivningarna lurade mitt balanssinne lite. Några greener var dessutom rejält vågiga (ondulerade) vilket gjorde att mina puttar var både högt och lågt.

Efter en stund insåg jag att musiken vid rangen hördes mer eller mindre över hela banan. Någonstans där insåg jag att jag föredrar tystnad och fågelkvitter på en golfbana. Kanske håller jag på att bli gammal och gaggig…

Efter nio (eller egentligen kanske tio) hål ändrar banan karaktär lite. Istället för de vackra vyerna och kuperade landskapet intar banan en mer standardmässig skogsbanekaraktär. Hålen är absolut fina och trevliga – men det är inte förrän på sista hålet man är tillbaka i den ”magiska” Storsjöbygdsmiljön på riktigt igen.

Toaletter finns utplacerade här och där. Fika mellan hål nio och tio handlas i restaurangen.

Mitt betyg på banan blir en stark 4,5:a. Det mesta med Storsjöbygdens GK är jättefint och toppklass enligt mitt tycke. Det som drog ner lite var musiken som jag tyckte gick från trivsam till lite onödig, några bunkrar som mer eller mindre innehöll singel istället för sand och det faktum att det inte fanns skyltar vid röd tee. Finlir absolut – men dock. Banan är absolut värd att spela fler gånger…om man nu skulle ha vägarna förbi.

Att tänka på

Navigera rätt mellan hål 10 och 11

Se upp för småsten i bunkrarna

Myggmedel kan vara bra att ha med sig