Mellan Ljusnan och stambanan ligger Ljusdals Golfklubb utsträckt. Vi tog oss dit genom kraftiga regnskurar och trots prognoser som sa att det var 100% risk för regn och minst 70% risk för åska. Förutsättningarna kändes inte optimala, men vi anlände i alla fall till banan runt lunch och monterade upp våra utrustningar…

Klubbhusområdet som möter besökaren är en liten blandning av gamla traditionella röda hus och…lite mindre gamla röda hus. Miljön är trevlig, men kanske lite sliten. Övningsområde med range och greener ligger nära klubbhuset och är helt ok.

Vi följde alla de omkringliggande åskcellerna via appar i telefonen och det såg ut som att det var spelbart, så vi körde igång. Banan är av park/skog karaktär med lätt böljande fireways. Vid vårt besök fanns det bitvis en del dåliga fairways partier i början, men känslan var att fairways över lag ändå var mycket fina. Även tee:s var rymliga och bra – men vissa var lite ojämna.

Det finns skyltar med banskiss vid varje hål – vid gul tee. Toalett fanns ute på banan. Tänkte inte på att kika efter dricksvatten tyvärr…

Det är ofta ont om ”vingelutrymme” på banan. Outpinnarna står uppradade här och där och det gäller att ha koll på sina skruvar. Ofta är det även ordentlig ruff som ramar in hålen. På vissa hål får passa sig så att man inte slår upp på stambanan som passerar precis intill. Det är inte att rekommendera att slå en medelgolfar-drive-med-skruv med ett tåg i sikte…

Tyvärr verkade greenerna drabbats av någon form av angrepp (mögel?) och var inte av högsta kvalitet. Det drog ner upplevelsen en del. Bollen ville inte alltid rulla dit jag ville…även om det mer än en gång har hänt även på riktigt bra greener. Ibland kunde en putt som inte var längre än en stor fisk missas, på grund av ojämnheter som fick bollen att hoppa lite.

Efter nio hål började åskan närma sig. På apparna visades blixtnedslag både norr och söder om oss och himlen var ordentligt hotfull. Vi hörde muller på avstånd – men bestämde oss för att fortsätta, med hög beredskap för att bryta. Hålen gick nu ner mot och längs med Ljusnan ett tag. Väldigt vackert.

Vi lyckades otroligt nog spela alla arton hålen utan att få så mycket som en droppe vatten på oss. Jag såg inte en enda blixt heller, annat än i mina appar på telefonen.

Vill understryka att åska inte är något att leka med på en golfbana – hade vi spelat på hemmabanan är det tveksamt om vi hade gått ut. Egentligen borde man ju ha samma gränser på bortabana – men det är lätt hänt att man pushar gränserna lite när man har kört långt för att spela. Inte alla gånger så smart kanske…

Sammanfattningsvis tycker jag att banan var trevlig och i relativt fint skick. Det var roliga hål och vackra vyer. Greenerna drog ner lite och även det faktum att det var ruff så nära på många ställen. Det var inte ens lönt att börja leta efter en boll ofta. Betyget blir en fyra.

Att tänka på

Ha tillräckligt med bollar med i bagen

Se till att inget tåg är på väg när det är dags att slå